Från oss alla, till er alla: En riktigt skön sommar!

Så kom äntligen den stora dagen. Konfirmationsdagen. Målet för flera månaders konfirmandtid. Tredje advent 2008 känns så avlägset, då vi första gången träffades, konfirmander och ledare. Därefter har vi haft regelbundna samlingar och framförallt två läger, ett i Undersvik, i Hälsingland, på sportlovet och nu senast i Uskavi, i Bergslagen. Ett magnifikt sätt att börja sommarlovet på.

Det var pampigt värre att tåga in i den stora Heliga Trefaldighetskyrkan som var smockfull av familjer, släkt, och vänner till konfirmanderna. Det kändes gott att se de riktigt små barnen bilda häck på golvet vid första bänkraderna. Bibliskt, helt spontant. Låt barnen komma till mig.

Det blev konfirmandernas konfirmation, precis så som det ska vara. De gjorde allting så strålande att det var en fröjd att deltaga. Jag tror att det var många som satt församlade som letade efter en pappersnäsduk redan vid intåget. Den synen är svårslagen. Så många fina ungdomar på en och samma plats.

Välkomsttal, inledningsbön, bibelläsning, lägertal, drama, kollekttal och kollektupptagning, förbön och sång låg helt och hållet på konfirmandernas ansvar. Ett ansvar som de skötte med den äran. Vilka gåvor och talanger. Vilket helt fantastiskt konfirmationsgäng. Det var inte bara mammor och pappor som satt med ståpäls. Som ledare bubblade stoltheten upp gång på gång.

På eftermiddagen hölls konfirmation nummer två för dagen. I Strömsbro kyrka. Sju konfirmander gjorde en fantastisk prestation med total delaktighet i textläsning, tal, böner och drama. Det blev på något sätt mycket nära eftersom kyrkorummet är mindre och även gruppen konfirmander var mindre. Sju i Strömsbro och trettiosex inne i stan. Efter uttåget ur kyrkan så samlades konfirmanderna på gräsmattan och fick ta emot sina biblar. Till minne av konfirmationen.

Det kändes gott att gå runt i kramringen och tacka för en fantastisk tid och önska varandra en riktigt glad sommar. Den kunde inte ha börjat bättre. Ett härligt läger och en högtidlig konfirmationsgudstjänst. Nu Gävle finns det fyrtiotre ungdomar som vet vad kristen tro handlar om. Några har gjort sitt val, andra funderar vidare. Ett som är säkert är att Gud älskar oss precis för de vi är. Jesus kommer att hålla sitt löfte om att vara med oss alla, vad som än händer, till livets slut. Den helige Ande kommer att hjälpa oss och leda oss. För livet är inte alltid som ett enda långt härligt konfaläger. Vi kan behöva tröst, omsorg, stöd och kärlek. Låt oss fundera vidare... WWJD? What would Jesus do? Jag tror att han absolut skulle fixa till en återträff i höst! Vi ses då! Kul att du ville läsa, nu blir det inget mer konfafräsa, utan bara sommarlovsdäsa!

PS. När jag promenerade hem så såg jag en klubbpinne ligga på asfalten ute i Hille. Innan jag hann hejda mig själv, så hade jag böjt mig ner och plockat upp den. Att vara ledare på ett konfirmationsläger sätter sina spår. Jag hade väl aldrig för mitt liv trott att jag skulle tänka på konfirmander så fort jag såg en kastad klubbpinne. Händer, vi måste vara Guds händer och göra under. Händer, vi måste vara konfirmandernas händer och plocka pinnar...

Kyrkan på Uskavigården, helt säkert! För i bastun behövs varken sittdynor eller sånghäften!

Utsikt från Uskavis internetcafé...

Jo, nog var vi ute i skogen någonstans... till och med toaletterna var inspirerade av bushen!

Sista natten med gänget! Anonym nattvakt, strategiskt placerad utanför rum 10.

1-0 till alla ledare...

Gävle kyrkliga samfällighets bil på konfaturné! Bloggansvarig valde att publicera en stillbild...

Hemresor kan vara tråkiga... eller tack vare Kalle helt underbara! Det skulle faktiskt fungera att sätta ett bindestreck i förra meningens sista ord. Under-bara! Haha, roligare än så här blir det inte!

Var är alla konfirmander?

Nu har vi ledare inte plockat upp en klubbpinne på över fem timmar, så det börjar verkligen kännas konstigt att vara tillbaka på hemmaplan. Vad ska vi nu göra om dagarna, när vi inte kan böja oss ner och ta upp den gula eller vita tunna pinnen? Vi som fått en supervana att ta i rätt ände, så att vi inte blir kladdiga om fingrarna. Vi som fått vana att titta i närområdet, eftersom vi vet att där ligger det säkerligen ett skyddande klubbplasthölje. Nu är konfirmanderna utspridda i Gävle-området och om inte klubbätandet enbart var en lägerföreteelse, så kommer Gävles klubbor att elimineras inom, låt oss säga, ett dygn. Här kommer första tipset till nästa års konfirmander. Skaffa er en annan favoritgodsak än klubba. Klubbindustrin kommer inte att hinna ikapp med tillverkningen de närmaste tio åren.

Vi ledare får försöka vänja oss vid tanken att inte samla in alla mobiler i vår närhet. Det var länge sedan som jag såg så många mobiler på ett och samma ställe. Fungerande mobiler och ickefungerande mobiler. Mobiler utan SIM-kort. Mobiler utan batteri. Mobiler som skulle kunna platsa på vilket museum som helst. Fantastiskt att människor har så många avlagda mobiler i sina hem. Här kommer andra tipset till nästa års konfirmander: Starta redan nu en mobilinsamling, så att ni har minst tio olika mobiler med er. Låt batteri och SIM-kort sitta kvar. Ledarna har nu fått en nyttig lektion i mobilanvändande och kommer inte att gå på batteri- och SIM-kortstricket något mer. Det är inte bara vi ledare som har haft lektioner med konfirmanderna. Konfirmanderna har lärt oss lika mycket tillbaka.

Tredje tipset till nästa års konfirmander kommer här. Ta med väckarklocka. Årets konfirmander gjorde inte det. Det fick till följd att konfirmander inte kunde ställa något larm, utan de försov sig titt som tätt. Trots att en ledare varje morgon gick runt och väckte. Ibland möttes ledaren av en kvittrande konfirmand som var nyduschad och nysminkad, men mer vanligt var synen av konfirmander som såg ut som klubbade sälar. Nästintill omöjligt att få liv i dem. Fast räcker det verkligen med en väckarklocka att få liv i något som är så förprogrammerat som en konfirmand? Det är nog bättre att vi lägger om schemat till nästa år. Läggning 03.00. Väckning 11.00. Frukost 12.00. Förresten, ställa larm kunde väl konfirmanderna ha gjort på någon av de fjorton mobiler som respektive rum inte hade lämnat in?

Detta rum har varit vårat uti många herrans dar. Detta rum har varit vårt och det har nog satt sina spår. Detta rum har varit ostädat och aldrig varit torrt. Men nu är det slut på det, för nu ska hela gänget bort.

Ja, nu är det slut på lägertider. Nu är det konfa inom kort. Nu ska hela rummet städas. Nu ska hela gänget bort. Så jag tar farväl och stora tårar rullar på min kind. Nu är det slut på lägertider. Nu går hela gänget i kyrkan in.

Denna plats var ganska fin och släppte klubbor till oss in. Den var också generös med fukt och kyla, regn och vind. Ledaren var lite gnällig, tog mobiler och stod vakt. Vi var ute i alla väder, vi har chips i sängen lagt.

Men nu är det slut på lägertider. Nu är det konfa inom kort. Nu ska hela rummet städas. Nu ska hela gänget bort. Så jag tar farväl och stora tårar rullar på min kind. Nu är det slut på lägertider. Nu går hela gänget i kyrkan in.















En ledare kan leva länge på en replik liknande den som kom från en konfirmand idag vid avfärd från Uskavi: Tur att vi ses imorgon i kyrkan, annars hade jag längtat. Vi ledare kan inte annat än att hålla med. Tur att vi ses imorgon i kyrkan, annars hade VI längtat. Att vara ledare för ett sådant här kanongäng innebär onormalt mycket jobb och onormalt lite sömn. Fast vad är det mot den fantastiska lägerkänsla som det är få förunnat att få uppleva? Hur många stiger upp en morgon och vet att det väntar fyrtiotre konfirmander med klubbor i munnen, trötthet i blicken och med viljan att diskutera livets stora frågor? Det är en nåd och ett förtroende som vi tackar för.

Johan

Maritha, Ing-Marie & Anna









Lotta & Daniel

Ropen skalla, golvmopp åt alla!

STÄÄÄÄÄÄÄDAAAAAAA!Nu kan ni börja nedräkningen där hemma! Städpatrullen är på väg hem! Kul att du ville läsa, nu ska vi ut och konfafräsa alternativt däsa!

Sommartider HEJ, HEJ! Sommartider!

SOOOOOOOL! Äntligen! Första morgonen som vi får vakna upp till att solen skiner. Förut har vi gnällt på vädret, så vi ska väl inte sitta och vara småputtra och sarkastiska och säga att det var på tiden. Lagom till sista riktiga dagen på lägret. Frågan är vad vi nu ska gnälla på, när vi inte kan gnälla på vädret? Eller är det så att den riktigt viktiga frågan gäller om vi behöver gnälla överhuvudtaget? Vi har det helt otroooooooligt bra här på Uskavi.

Så bra att de flesta av oss funderar på att stanna en vecka till. Vi lugnar alla midsommarplanerande föräldrar att vi har för avsikt att komma hem imorgon onsdag, så det kan bli en riktig traditionell svensk midsommar. Fast i år känns det mer som om det skulle ha varit hur kul som helst med en otraditionell Uskavi-midsommar med hela konfagänget. Alla familjer får ursäkta och försöka förstå att just nu pågår något mycket viktigt som bara händer en gång i livet. KOOOOOOONFALÄGER!

Ni vet inte allt, säger konfirmanderna till oss ledare och så himlar de med ögonen. Vi får väl säga detsamma till er på hemmaplan. Ni vet inte allt, men vi himlar inte med ögonen. Vi hymlar inte heller med att vi ledare vet en hel del. Sådant kallas erfarenhet. Det som vi inte vet, kanske inte är värt att veta? Hur som helst så blir det ett förmaningstal i eftermiddag. Efter fritiden, före konfirmationsrepetitionen. Så till alla bloggläsande konfirmander: KOOOOOOOM I TID!

Sommaren är kort, bäst att resa bort. Nu så är vi här och tar för oss. Solen skiner idag!Ledaren kommer snart. Bäst att vi får fart. Så lyssna på mig. Solen skiner kanske bara idag.

Det finns flera moln men det struntar vi i.
Vi har bara haft regn i flera dar.
Med en glass i min mun, jag skyndar med hast.
Sover i stolen och drömmer om dig.

Sommaren är kort, bäst att resa bort. Nu så är vi här och tar för oss. Solen skiner idag!Ledaren kommer snart. Bäst att vi får fart. Så lyssna på mig. Solen skiner kanske bara idag.

Vattnet är kallt. Ta ut SIM-kort jag vill.
Sitter i kyrkan. Läser gårdagens blogg.
Snart så är det dags. Att städa mitt rum.
Få bort chipsen från allt och spraya min kropp.
Regniga dagar nu är förbi...

Sommaren är kort, bäst att resa bort. Nu så är vi här och tar för oss. Solen skiner idag!Ledaren kommer snart. Bäst att vi får fart. Så lyssna på mig. Solen skiner kanske bara idag.

Samtal mellan konfirmander:
K1: Finns det djur i den här sjön?
K2: Hur menar du?
K1: Ja, sånt där sjöodjur du vet.
K3: Nej, det finns det inte. Det fattar du väl?
K2: Där är det nåt!
K3: Det är ett löv!
K2: Nej, det är det inte!
K1: Där kommer huvudet ut på mitten, det är ett sjöodjur.
K3: Det är ett löv!
K2: Nej, det är det inte.
K3: Kan vi inte gå och äta nu?
K2: Kolla, där var det nåt annat!
K3: Det är ett löööv...

Fortsättning följer...

Ikväll blir det sista kvällen med gänget! De yngre ledarna har ordnat ett kanonprogram, där konfirmanderna själva kommer att vara aktiva i handlingen. Det kommer att bli en minnesvärd kväll och jag tror vi vågar hoppas på att vi kan lämna paraplyet och regnkläderna hemma på rummet. Imorgon eftermiddag anländer bussen till Gävle och ni kan förbereda er redan nu att Gävle kommer att invaderas av en doft som får fabriken i Skutskär och i Norrsundet att känna avund. Kolla tvättmedelslagret så att ni inte är utan. Se till att tvättmaskinen kan gå igång omedelbart, för nu kommer akt två i detta konfadrama: SANERINGEN!

Ska kolla schemat för onsdag kväll, den sjuttonde juni... Kvällsmacka klockan tjugoett. Aftonbön klockan tjugotvå. Läggdags med tystnad klockan tjugotre. Nattvakt: Förälder. Glöm inte bort att kolla om SIM-kortet sitter kvar i mobilen när ditt barn lämnar in sina fjorton mobiler före sänggående. Återigen ett meddelande till bloggläsande konfirmander: Ikväll är vi ledare på hugget. Det ni har sett, hört och känt tidigare kvällar har bara varit en susning. En föraning. En uppvärmning av vad som komma skall sista kvällen. I säng klockan tjugotre och inte vilken säng som helst, utan din egen. Sparka ut de åtta andra som häckar under samma täcke. Kul att du ville läsa, nu ska vi ut och konfafräsa alternativt däsa.

Det går en vind över vindens ängar, det fladdrar till i en tyllgardin... Jo, Uskavi är en idyll och detta ögonblick av stilla lycka varade i cirka 20 sekunder... Sedan hördes en konfirmandröst som sa veckans vanligaste replik: Kan jag få en Ipren och en Alvedon?

Detta är en finn fem fel-bild. Hittar du alla så kontakta bloggaren för överlämning av ett pris.

Äntligen en lunch vid de fina utemöblerna med en underbar utsikt över sjön och så som vanligt fina konfirmander.

En mycket engagerad och helt övertygad konfirmandgrupp som vet att programmet kommer att fungera utmärkt på konfirmationsdagen.

Ni får tänka er pratbubblor ut från alla huvuden, där det står:
Vad sysslar ledarna med? Så dryga de ÄÄÄRRR. Har kiosken öppet? Säger de att vi ska repa dramat en gång till så struntar jag i WWJD-armbandet och drar hem...

Blåsig blues

Brevet från konfalägret

Hejsan morsan, hejsan stabben. Här är brev från älsklingsgrabben.

Vi har kul på Uskavigården. Vi åkte buss hit, andra de tog Forden.

Här det finns en massa sängar, kan ni skicka mera pengar?

För det finns en del chips att köpa, så på nätterna jag orkar löpa.

Ifrån ledare som är vakna, jag behöver inte sakna,

någon hemma som på mig tjatar. Hela tiden de mig med regler matar.

Gå och lägg dig! Låt bli mobilen! Du ska vandra hela milen!

Ut i regnet! Ät upp frukten! Gör något åt den fruktansvärda lukten!

Hejsan farsan, hejsan drösen. Här är brev från älsklingstösen.

Här är roligt vill jag lova, fastän lite svårt för mig att sova.

För i sängen där jag bäddat, ligger alla som jag räddat.

Enligt WWJD-principen har jag tröstat när andra tar till lipen.

Kan ni skicka mera kläder? För vi har så taskigt väder.

Jag är sjuk och har baciller, alla ledare, de stoppar i mig piller.

Så jag orkar ej va med och höra, hur på konfirmationen jag ska göra.

Kram och kyss och vi ses snart. På söndag kväll, då är allt klart!

Uskavi-väckning

Det var måndag morgon och mitt huvud kändes tungt.

Jag sa: Det var måååndag morgon och mitt huuvuuud kändes tuuungt.

Men nu måste jag gå opp, annars får jag mig en propp.

I denna min lägerbluuuues.

Ny dag, ny vecka och nya möjligheter. Lägerhurtigt! Detta är inte enbart ett konfaläger utan det har utvecklat sig till en vecka i kampen mot blöta strumpor och kalla rum. Det är nu tålamodets yttersta gräns ska prövas. Alla på lägret har väntat på måndagen som någon slags väderomslagsdag, men tror du inte att vi vaknade upp till mer regn, mer kyla och mer blåst. Hur är det möjligt att det bara kan bli värre? Det som är rent i packningen nu är bikini, shorts och linne? Två par solglasögon ligger oanvända. Sandalerna har jag pantat mot tre chokladbollar och tre grön-bruna dammsugare. Det var ett bra byte. Hade jag förstått att det skulle bli så här så hade jag packat en presenning och ett par Tretorns gummistövlar. Ni kan starta en insamling där ute i den civiliserade världen. Det här stället behöver en ny torktumlare när vi har åkt hem.

Igår eftermiddag hade vi en gudstjänst i kapellet. Därefter övade vi konfirmationsprogrammet i de olika grupperna. Kvällsaktiviteten bestod av en kolajakt, som gick ut på att göra så många olika stationer som möjligt på en bestämd tid. Vid start hade grupperna ett visst antal kolor, som de kunde satsa och få utföra en viss uppgift, som kunde ge fler kolor eller så förlorade de kolor. Allt gick ut på att ha så många kolor som möjligt när tiden var ute. Vinnande lag hade 130 kolor till godo vid avblåst tävling. Kolorna fick de dela på i laget.

På kvällen var det dags för aftonbön igen och gruppen fick hämta korsen, som de hade gjort av cernitlera, framme vid altaret. De fick också hämta sina tacksamhetsbokmärken som de hade tillverkat. Dessa bokmärken hängde i små träd framme vid kyrkfönstret. Varje arbetsgrupp samlades framme i koret och bad en bön. Orden kom från tacksamhetsbokmärkena. Tack Gud för min familj och mina vänner. Tack för att jag får vara frisk. Tack Gud för att jag får leva. Amen.

Idag samlar vi oss kring temat döden. Det är ingen lätt dag med andra ord. Det kommer en massa tankar och även tårar. Tryggheten finns ändå att här är det många runt omkring som ser och hör vår gråt. Vänner tätt inpå. Ledare att prata med. Döden ifrån olika aspekter. Vad händer egentligen rent konkret när någon dör? Praktiska saker. Döden från mitt eget perspektiv med många nära och kära som jag har förlorat. När någon dött så kommer sorgens olika faser. Döden som också innebär ett hopp. Ett hopp om något annat. Det är lägermåndag och många av våra huvuden känns tunga. Det kan även kännas tungt inombords, i hjärtat. Det får göra det en stund och inget är rätt eller fel, utan bara helt naturligt när vi stannar inför ett av livets faktum. Vi kommer alla att dö en gång. Ikväll ska de unga ledarna ansvara för kvällsprogrammet. Det garanterar att det blir riktigt kul och bra! Kul att du ville läsa, nu ska vi ut och konfafräsa alternativt däsa.

Vi går över regnstänkta berg, fallera!

Cernitkors tillverkade i regnväder!

Inte varje dag vi badar i kalkbrott! Speciellt inte med grodmän från Estland!

Svenska kyrkan just nu i vått och mycket avlägset torrt!

Nu alla vuxna blir det konfirmandprogram.

Titta nu här vad en konfirmand tar fram.

Ett program och en påse the och nu ska vi höra,

vad man med ett program och en påse the kan göra.

Lägg lite the och rulla så lätt, så har vi skapat oss en cigarett!

Sprääd thö laav

Vi lovade grillkväll i gårdagens blogg, men härmed dementeras detta. Vi har packat det mesta, utom fint väder. Nu är det söndag kväll och det regnar fortfarande. Här kommer en stor dos av beröm till alla konfirmander som tålmodigt utan alltför mycket knot, tar sig igenom alla aktiviteter som hålls utomhus. Allt är blött. Strumpor, skor, regnkläder, paraplyer, tröjor, byxor, handdukar, badkläder, material. Det hade varit smartare att skriva upp det som är torrt. Vi håller nu alla tummar för att det imorgon kväll är uppehåll, så att vi kan få vår myskväll med soft musik, sånger och lekar vid brasan.

Det rådde en viss tvekan inför en praktisk övning som vi skulle göra på gårdagens tema att vara ett föredöme. I bibeln ger Jesus sina lärjungar en praktisk lektion i hur det kan vara att tjäna andra. Jesus tvättar lärjungarnas fötter före det att de skulle äta tillsammans. En tjänst som det på den tiden var vanligt att tjänarna fick göra. Nu gjorde Jesus det åt sina lärjungar, för att de skulle förstå att det handlar om att göra gott mot varandra.

Konfirmandernas uppgift var att måla undersidan av varandras fötter med vattenfärg och sedan göra fotavtryck på en lång rullpapp. Symbol för fötter som följer Jesus. Sedan fick var och en sitta och bli tvättad om fötterna av en kompis. Tvål och vatten. Torkning med handduk. Fotcreme. Härliga kommentarer efteråt. Det är det bästa som vi har gjort på lägret! Vad skönt det var! Det var ju jättekul! Två grupper höll till ute på bryggorna och två grupper var inomhus.På kvällen var de fyra rullarna uppspända över kyrkbänkarna och konfirmanderna kunde följa stegen framåt i kyrkan.

Idag har vi varit på vandring på förmiddagen. Längs vägen var det olika stationer, där konfirmanderna fick lyssna på några tankar och sedan göra olika uppgifter. Det behöver väl knappast skrivas längre att det regnade? Slutmålet var ett kalkbrott där vattnet var alldeles turkost. Några tappra och modiga konfirmander badade i sällskap med dykarna som höll dykarutbildning.

Vi har nu kommit fram till lägerhängigheten. Några konfirmander börjar känna sig smådåliga, med ont i halsen och huvudvärk. Vi hoppas att de som inte känner sig så krya ska pigga på sig snabbt och att det inte ska behöva sprida sig laget runt. Den gamla ordinationen ligger kvar. Sömn och mat. Utöver detta värktabletter, varm och kall dryck. Allt känns lite bättre med en glass. Kul att du ville läsa, nu ska vi ut och konfafräsa alternativt däsa.

Nattpatrullen samtalar med konfirmand som kommer uthoppandes genom fönstret till sitt rum...
Ledare: Gå in på ditt rum.
Konfirmand: Jag är inte trött...
Ledare: Alla konfirmander ska vara på sina rum klockan elva!
Konfirmand: Det är så himla varmt därinne.
Ledare: Du kan väl öppna fönstret lite?
Konfirmand: Det har jag ju gjort, jag kom ju ut den vägen ju...
Ledare: Ja, det är just det. Du går in genom dörren och sval luft går in genom fönstret.
Konfirmand: Va???
Ledare: Gå och lägg dig!
Konfirmand: Jag är ju inte trött ju. Kan jag inte få stå här?

2 timmar senare...

Ledare: Nej, det kan du inte. Gå och lägg dig nu.

Fortsättning följer...




Ledarstaben blev väldigt oroliga när detta grabbrum igår lördag städades under fritiden så att vi kunde se golvet. Vi lugnar alla föräldrar, ordningen är idag söndag återställd. Det finns alltså ingen anledning till oro.

Ett välordnat tonårstjejskaos. Allt hänger på tork...

Var sak på sin plats även i ledarstugan... Vi kan också städa som synes!

Bön: Gud, Du vet de som behöver ett föredöme i sitt liv. Jag tänder nu ett ljus för dem. Hjälp mig Gud att vara ett föredöme. Lappen med mitt namn sitter på korset och det är min vilja att försöka göra så som Du gjorde. Glaskulan som jag har lagt på altaret är för den person som är ett föredöme i mitt liv. Jag vill tacka Dig Gud för den personen. Amen.

SMHI:s klatschigt grått vs konfalägrets färgstarka gäng

I skrivandets stund så står bloggens väderleksrapport på mulet och tretton plusgrader och tittar vi ut genom fönstret, så överensstämmer detta med sanningen. Vi sticker inte under stol med att det vore skönt med någon annan färgkulör på himlen. Vi har sett olika nyanser av grått ganska många timmar nu. En gul sol med värmande strålar skulle inte göra någon av oss, som är med på lägret, besviken. När vi ändå håller på med en färgskalebeställning, så önskar vi oss en klarblå himmel. Gärna till ikväll, då vi ska grilla och ha lägerbålsaktiviteter.

Alla har väl någon gång hört uttrycket: Det finns inget dåligt väder, bara man har rätt kläder. Eller kort och gott: kläder efter väder! Det behövdes inget sådant talessätt igår kväll. Alla gick till fotbollsplanen i regn för att spela brännboll. Under matchens gång blev dropparna fler och fler och mer intensiva. Innan matchen var slut spöregnade det och på tal om spö, så var det just vad Lukas- och Johannesgrupperna fick mot Matteus- och Markusgrupperna.

Vilka är dessa herrar som har fått ge namn åt våra arbetsgrupper i konfirmationsarbetet? Det är de fyra evangelisterna som har skrivit om Jesu liv och som inleder Nya Testamentet i Bibeln. För det mesta är konfirmanderna indelade i just dessa grupper i undervisningspassen, men idag, lördag (måste faktiskt tänka efter vilken dag det är...), så har vi haft ett annat upplägg på förmiddagen. Dagens tema handlar om föredömen och förebilder och hur de påverkar oss och våra liv. Vilka föredömen har vi och hur hjälper de oss att göra olika val i livet?

Just nu har konfirmanderna fått lite extra fritid före lunch och det kan de vara värda efter att ha suttit i sex smågrupper och tagit i stort sett omöjliga beslut. Frågeställningen gällde hjärtbyten. Vem är mest värd att få ett nytt hjärta? Åtta olika ledare gick in i varsin roll och beskrev sitt liv. De flesta livsmanusen såg helt olika ut. Alla åtta behövde ett nytt hjärta. Grejen var att det fanns bara tre hjärtan till förfogande. Det är imponerande och starkt att komma tillbaka till storsamlingen och grupp för grupp gå fram och delge sina tre val och dessutom motivera sitt ställningstagande.

Konfirmanderna har fått en utmaning före nästa arbetspass. Ledarna har skickat en inbjudan till fotbollskamp på fritiden. Det ingår inte i bloggarens arbetsuppgifter att spekulera i resultatet i denna stora begivenhet. Ledarna vs Konfirmanderna. Ledarteamet är starkt, men det är ett enormt go i konfirmandgänget. Frågan är om tidpunkten för matchen blir deras fall? Halv tre på eftermiddagen kan vara till ledarnas fördel. Efter en kopp kaffe och sedan full fart framåt. Skulle vi däremot snacka klockan ett, efter midnatt, så skulle oddsen vara helt annorlunda.

Det enda vi vet säkert är att klockan nio på morgonen är det ingen idé att inbjuda till fotbollsmatch, för då har vi morgonbön. Idag hade konfirmandlaget haft svårt att samla ihop folk till matchstart också klockan nio. Många hade somnat om efter väckning. Missat frukost och kom insläntrande som ett slags kyrkligt drop-in. Ledarteamet är dock ändå rätt sportsliga och ordinerar sömn ikväll, så det inte blir som för Pippi med snuset på den öde ön. Utan sömn i två nätter försmäkta vi vid Usken. Kul att du ville läsa, nu ska vi ut och konfafräsa alternativt däsa.

Vi vet att det hemma i Gävle idag lördag görs ett försök att få Sveriges största fika. Det är helt OK för oss här på Uskavi! Vi håller tummarna och gläds över att här har vi Sveriges största chokladbollar!

Varje konfirmand skapar sin del av det stora gemensamma konfirmationskorset som kommer att finnas med vid konfirmationerna nästa söndag! Ännu mer förväntan för er på hemmaplan!

Fyra delar av korset, som bildar en stor gemensam yta.

Den unga ledargruppen repar inför kvällens spelningar vid lägerbålet och vid aftonbönen.